Glaciärupplevelse

På morgonen körde vi på några konstiga får.

De låg eller stod på den (varmare) vägen och gjorde bara inte ett enda drag när (även tutande) bilar ville ta sig fram. Tvärtom: De sprang till och med till vår bil när Alan sträckte ut armen *roligt*

Vi hade bestämt oss för att vandra till en annan glaciär: Jostedalsbreen – den största på kontinentala Europa.

Wilma utforskar en väg till glaciären på egen hand: "Detta är min sida!"

Det var skönt att vi fick välja om vi använde båt de första 1,4 km eller vandrade. Eftersom hela vandringen bara var 3 km enkel väg, valde vi att inte ta båten. Att vandra visade sig också vara roligare – att klättra över släta stenblock och bäckar, upp och ner för trästegar.

Glaciären såg smutsigare ut än Svartisenglaciären – våra antaganden: antingen på grund av erosioner av de omgivande svarta bergen eller på grund av att guidade grupper vandrade över glaciären.

Liksom de guidade turerna, korsade vi säkerhetsbarrieren och komma nära glaciären, vilket gjorde att vi inte skulle stå under den om en bit skulle kollapsa.

Vi ville bara inte missa chansen igen att röra vid glaciären. Lyckligtvis var vi inte de enda "icke-guidade" turisterna som bröt mot reglerna

Vi såg isen droppa överallt och kunde äntligen föreställa oss hur en sådan massiv ström kunde rinna ut ur den enorma iskroppen.

Vi var verkligen glada att våra barn fick uppleva en glaciär.

På vägen tillbaka plockade vi till och med isblock från bäcken när vi gick över en bro. Det var kul för tjejerna att leka med dessa "mega isbitar". Vi kunde bara inte ta hem dem ;oP

Vid glaciären hade det varit kyligt. På vandringen tillbaka svettades vi i våra långbyxor och bar jackorna.

Efter den spännande vandringen njöt vi ännu mer av vår vattenmelon i solen (och i shorts =o).

Speciellt i detta område av Norge hade vi passerat många ovanligt långa tunnlar. Men den vi körde igenom på vägen till Bergen, mellan Lærdal och Aurland, var överlägset längst med 25 km. – "Laerdalstunnelen". Var 6:e km var det en väldigt speciell blå belysning som fick tunneln att se ut som en isgrotta – ännu en fantastisk upplevelse.