Idag besökte vi Ancona, vars namn kommer från dess säregna "ankon" ("armbåge").
Vi hade mycket tur genom att få de sista parkeringsplatserna nära centrum. Först gick vi genom denna stadskärna i Ancona utan någon större aning om de viktiga sevärdheterna och de dök inte upp så lätt under vår promenad.
På en omväg fick vi lite tips från turistinformationen. Så nu tänkte vi att vi äntligen kunde börja vår sightseeingtur. Uppe på en kulle fanns många kyrkor, gamla palatser och några romerska ruiner. Det var väldigt trevligt att ha en hiss som tog oss dit. De flesta sevärdheterna var dock inte tillgängliga eftersom de var stängda, i bruk (kontor, museum) eller till och med inhägnade. De få "attraktioner" vi kunde besöka var egentligen bara några tegelstenar utan någon annan förklaring än ett italienskt namn.
Upp och nedför, över trappor, stenar och rötter genom mycket sol, åkte vi med vår vagn för att nå kusten. Helt utmattade kom vi fram till klipporna med knappt någon väg för våra tjejer att nå vatten. Alan och Magda hoppade från klipporna som lokalbefolkningen. Tyvärr kliade Magda upp tårna när hon försökte ta sig ut igen.
Tillbaka i staden bjöd vi på lite körsbärsglass, pizza och pasta. En pizza vi fick var helt perfekt: färska tomater, champinjoner, kronärtskockor istället för mat, tunn deg, knaprig, icke bränd skorpa.
Däremellan besökte vi ett skulpturmuseum där allt kunde röras. De hade till och med en liten frågesport med djur att hitta i museet.
Klockan var redan över 21 när vi kom tillbaka till bilen. Vi var alla överens om att den här staden inte hade varit värd ett besök, kanske annat än för pizzan :o/
Lämna ett svar