Maiden resa

Vädret var inte det bästa för vår jungfruresa till Stralsund. Vinden var starkare än väntat. Således var vågorna ganska höga och vi noterade ofta tungt. Jag kunde inte äta frukost – till skillnad från tjejerna. Jag var till och med tvungen att spy (bara vatten). Efteråt mådde jag bättre. Även havet lugnade ner sig eftersom vi gick in i ett område som var skyddat av land på båda sidor. Så jag kunde gå under däck utan att bli sjuk.

Vi åt flingor i stark vind men under solsken eftersom vi fortsatte att sjunga "Liebe, liebe Sonne" för att få tillbaka solen. Trots den tuffa turen tog alla våra tjejer tupplurar under seglingsturen, liggande på golvet, på bänken ovanför däck eller på Mama =o)

Till och med Wilma vande sig vid sin simväst och säkerhetsbälte. Tillsammans med sina systrar kröp hon genom sittbrunnen, tränade stående, lekte med krokar och linor. Det är verkligen roligt när hon gungar hela kroppen medan hon står.

Vi fick stor hjälp av våra grannar med parkering på en röd men ledig plats. Att riskera att den permanenta användaren av denna plats skulle komma tillbaka på natten och jaga bort oss var det enda sättet att bo i denna livliga marina, så nära Stralsunds centrum. Våra grannar hade gett oss detta råd. De hade inte heller hittat någon ledig grön (tillgänglig) plats. Senare bestämde de sig för att åka till en mindre trafikerad marina längre bort eftersom de ville lämna sin båt en vecka i Stralsund.

Vi stannade och gick till och med på en första stadsrundtur eftersom hamnkaptenen sa att det inte borde vara några problem för ägaren till vår plats att parkera på en av de fria röda fläckarna bredvid oss. Det var jättekul att vi hittade en lekplats snart, så att barnen kunde röra på sig lite. Det fanns minst lika många stockrosor som det fanns tegelbyggnader i Stralsund. Deras blomfärger varierade från vitt och gult till rosa och nästan svartlila. Eftersom det redan var så sent bestämde vi oss för en lat snabbmatsmiddag: en croque, som inte var annat än en tråkig salamibaguette med alldeles för mycket sås, en god turkisk pizza med Kebap och en pizza Margarita. Alla var nöjda. Till och med Wilma åt grönsakerna och köttet jag plockade ut till henne :oD På vägen tillbaka till båten stötte vi på en före detta kollega till Alan *galen*

När han gick längs piren såg Alan en gratis och grön parkeringsplats. Så vi bestämde oss för att snabbt parkera om. Jag var klar med mitt lilla linjobb, när jag plötsligt tappade balansen på den bara 30 cm breda bryggan och föll i vatten. Som tur var kunde jag snabbt simma till piren och krypa på väggen till en stege där Alan och några fotgängare hjälpte mig att ta mig ut. Så jag kom undan med bara några repor och jag hade tillräckligt med energi för att vara arg över min dumma oförmåga och det extra arbete jag hade med min tvätt :o/

Nästa dag åt vi en obehagligt förhastad frukost eftersom det redan var så sent att Ozeaneum, ett havsmuseum, öppnade och vi ville inte stå i kö för evigt. På grund av semestersäsongen och helgen slutade vi med att vänta i 30 minuter – inte så illa. Corona-restriktionerna fick oss att bära masker under hela besöket och vissa interaktiva föremål var inte tillgängliga. Vi njöt av att titta på alla sorters havsdjur: fiskar, hajar, sjöstjärnor, kräftor, sjögurkor, fåglar, sälar, sjöhästar, sjöborrar, pingviner under matningstiden... Ändå var höjdpunkten en rutschkana i spiralform =oD

Vi åkte på ytterligare en liten stadsrundtur längs stadsmuren.

Efter tjejernas, lilla tupplur, hade vi en lekplats smörgåsmiddag: lekplats, middag, en annan lekplats. På en vietnamesisk restaurang åt vi risnudlar i soppa (jag brydde mig inte om koriandern! Men Magda hade den ena skeden efter den andra), stekt ris med nötkött, stekt nudlar med räkor (Ernas favorit!), och stekt fisk med grönsaker. Maten var god, men vi var så törstiga efteråt!

På "lekplatsen efter middagen" lärde sig Magda hur man glider nerför några lutande metallstavar, en under varje arm. En annan tjej försökte också komma på hur de skulle komma ner, så de lärde sig tillsammans och fick vänner – även officiellt: "Jag heter Rosalina, vill du bli min vän?" Magdalena var superstolt och glad. Vi gick en bit bakom Rosalina och hennes morfar på vägen tillbaka och tjejerna vinkade hejdå till varandra när Rosalina kom in i hennes lägenhet. *gullig* Magda blev lite sur när vi sa till henne att vi inte skulle stanna så mycket längre i Stralsund. Pappa Alan kunde muntra upp henne genom att säga "Du vet aldrig om du träffar någon igen vid en annan tidpunkt i ditt liv, precis som jag träffade min tidigare kollega i går kväll, långt hemifrån."

Vi bestämde oss för att ta en dusch i de allmänna faciliteterna eftersom vi ändå hade betalat för användningen av dem, men inte för att fylla på vår båts vattentank. Det var ganska rörigt! Wilma var inte nöjd, inte ens efter att ha ammat henne. Så vi lämnade Alan med en gråtande bebis för att... vänta i 20 minuter (!!!) på en gratis duschkabin. Tyvärr stängdes två av fyra duschar på grund av Corona-restriktioner *aaahhhhh* Det var bara lite torrt golv utanför den lilla stugan. Så det var där vi klädde på oss. När jag fortfarande var upptagen med mig själv sprang ungarna redan ut på landningsplatsen *farligt*

I området avskilt från vattnet av ledstänger och väggar ville jag inte förbjuda att springa för barnen. Tyvärr föll Erna så hårt att hon slet hål i byxorna *stackars tjejen* Knäet var i alla fall inte skadat. Jag antar att vi borde överväga att bära långbyxor, skydda våra tjejers knän, en fördel med det ovanligt kyliga vädret =oD Magda frågar hela tiden ”När kommer sommaren? Min födelsedag närmar sig och då tänkte jag att vädret borde vara varmt!?”

Barnen tyckte om att titta på ankor och var mycket upptagna med att peka ut maneter (Ohren-Quallen) för oss. Det finns fler än i Greifswald. När du letar lite ser du en som flyter i hamnvattnet *snyggt* Erna såg "tre" ankor med pappa på morgonen: "två mama ankor och två ankor" ;oP

Toalettrutin nästa morgon: Erna sa att hon var kissfärdig. Tyvärr hade jag inte sett att hon bara hade dragit ner byxorna, inte underkläderna. Så hon lyckades kissa på sina underkläder fast hon satt på toaletten =o/

Vi åt frukost med frallor och bröd från olika bagerier i centrum, under lite sol som hjälpte till att lätta på den kyliga vinden och ackompanjerad av trevlig gatumusik från tuba och trombon. Speciellt tjejerna (även Wilma) var upptagna med att klappa händerna och tröttnade inte på att påminna oss om att göra det efter varje låt för att få musikerna att spela på *söt* På vägen tillbaka såg vi en igelkott sitta vid en livlig gata * Wow*

Erna klagade på att hennes byxor halkade ner. "Vill du ha ett bälte?" "Nej, de bara glider ner när solen skiner." *aha*

På vårt första lekplatsstopp var det äntligen ingen kall vind och bara några moln så att vi vågade ta av oss långärmade tröjor och vada genom den lilla poolen.

Vi besökte ‚St. Marienkirche'. Ett tak med träporträtt imponerade mest på oss. Barnen hade kul med att färglägga och gömma sig i en lekande kyrka som bjöd på skrivbord och en stor grotta under *fin*

I det här somriga vädret njöt vi av lite glass och vattenstänk på torget.

Efteråt gick vi förbi Johanniskloster och en annan lekplats. Spontant bestämde vi oss för att äta middag på den turkiska bistron ännu en gång: kyckling Döner och Dürüm Kebap.

Både Magda och Erna drar ibland vagnen och tycker om att hålla i Wilma när hon kryper eller står i vagnen under åkturen eller i soffan under däck.

De stora tjejerna tycker också om att hjälpa till med att förvara matvarorna. Vi bygger alla en mänsklig linje från bryggan över däck, ner för trappan under däck :oD

Vi började segla till Hiddensee vid 4-tiden, när det precis började ljusna. På grund av för lite vind var vi snart tvungna att lägga till lite motorkraft för att gå i hyfsat tempo.