Sandy Candy

I Leba ville vi först få information från en turistbyrå. Men till skillnad från de visade öppettiderna var kontoret inte öppet. Istället fick vi som tur var information från en mycket hjälpsam bibliotekarie intill.

Vi åkte först till Slowinski National Park. Där blev vi förvånade över hur många som ville dit också, redan vid 10-tiden. Efter ganska lång väntetid vid biljettkiosken tog vi en liten elbuss och fick då ändå vandra runt 2 km.

Vi lyckades på rekordtid nå den enorma sanddynen. Sanden var supermjuk och inte för varm. Vi svettades fortfarande när vi besteg den stora sandbacken.

Vi fick skynda oss så mycket med vandringen för att vara på godisfabrik i tid för att göra vårt eget godis. Erna och Magda bildade sin egen klubba av varm kola.

Vi fick prova små överblivna bitar efteråt. Smaken (mango) var lite syrlig och snarare uppfriskande än för söt. Vi köpte några fler klubbor med smak av kiwi, banan och vattenmelon.

På väg till stranden hittade vi en bil som satt fast i den mjuka sanden. Alan hjälpte till och två arbetare från en närliggande konstruktion hjälpte till att frigöra bilen. *jipee*

Luften på stranden var riktigt konstig, så dimmig att vi knappt kunde se 5 meter framåt. Alan simmade ut till en skylt i havet och hittade ett skeppsvrak. Tyvärr skar han tån på snäckskalen som täckte vraket.